En sång
vars nuvarande ton
fortfarande är skakig
minns dess egen höjd,
tar plötsligt mark
och vidöppnas.
Så tycks mina tankar
för dig, Flandern.

O, Flandern,
du är min sorgs land.
Men en hand
som du inte ser
kommer att nås
från denna strand
och varhelst ditt standar
planteras.

Jag vet:
Det finns ingen återkomst
till vår sorgs land
i denna tid.
Men aldrig dör
den här sången igen
på vårt sätt.
Den försvinner aldrig.

Är det inte förunderligt?
Flandern kommer aldrig
att fara nedåt igen.
Sången flyger
med vinden.