än så länge vet jag
att vi inte är skyldiga
men små och sammanhållna,
som begravda under massorna
från krigets ruiner.

jag vet att vi inte är svaga
men har ont av att inte rubba tiden.
tiden som är lika fast som himlen
som aldrig anpassar sig oavsett
vår tillväxt.

jag vet att det här inte är tårar
som torkar andras ögon
eller väter den nu torra marken,
men det maler ner murbruket
och maskerna vi bär bakom det.

jag vet att vi inte riktigt dör
utan går från en hand till en annan
och våra hjärtan brister inte,
men drömmen om ren luft
har vi ännu inte smakat.

vi har fått höra
att det är omöjligt att andas klart.