kommer inte att tröttna
på att vara denna form,
att skapa denna form,
att ha så här "fel",
att gå över gränsen,
att röra omkring i dig.
blå paralleller
med sina vinkelräta linjer
tvättar
verkligheten i poesi,
dig i poesi,
din rädsla i allt annat
än det som är förnimbart.
tvättar
din iris från ögat,
ögat från verkligheten
tills jag inte ser
att jag är du
och du är vi.
vi är, vi rör omkring, vi tvättar,
vi rör linjerna, vi är utanför
i rad och vers, av poet, av dikt.
vi kommer inte att tröttna.