Hejsan alla poeter i skrivandet stund .

Här kommer en dikt jag skrev för många år sen , om att vi behöver näring för att orka skriva . Visst är det så, ,


Poesin och skrivandet behöver också näring

För mig är poesi något som man inte kan
trolla fram som en magiker utan det är något
speciellt inom oss som bara finns där. .

Utav nån konstig anledning ,
föds man med detta eller har man själv
skapat detta beroende med ord och meningar som
flyter i ådrorna och stillar ens oro.

Till slut landar dem som ett fint mönster
på detta ark och innebörden får oss att blomstra
eller skratta som ingen annan kan.

DETTA är poesi för mig.

Ni som tycker att man bara kan skriva hur som helst
är inte poeter i mina ögon sett.

Klart att jag kommer att finnas här i sommar med
vissa regniga dagar då jag inte kan låta bli att
skriva av mig på detta sätt.

Orden ger mig så mycket att jag lever om på nytt
och hjärtat stimuleras till en viss grad av lycka
så det pumpar ut allt blod känns det som.

Det är så magiskt att befinna sig i denna värld
med ordväxlingar inom rimliga gränser!!

Njut och lev in dig i denna djungel!!