Hon kunde inte sluta tänka på det som hade hänt tidigare under dagen närmare bestämt exakt klockan 10:37 - varför hon visste klockslaget berodde på att hon just hade kommit ut ur duschen och kastat en hastig blick på klockradion. 10:37
Tio och trettiosju. 10:37 det var då hennes liv slagits i spillror, skärvor av tillit, trygghet, lycka (för visst hade de varit lyckliga? Tydligen inte). Hon försökte undvika de vassa trasiga bitarna så gott det gick men de trängde in i hennes hjärta, huvud, själ, in i hela hennes inre älskande jag.

Allt var söndertrasat. Allt hände 10:37

Han ville inte berätta för henne, sin hustru sedan 29 år tillbaka men nu var han så illa tvungen. Heregud, hur berättar man en sådan sak bara så rakt upp och ner? Han minns så tydligt stunden där i thaimassagens lilla unkna källarrum med två små fönster som var fördragna med gardiner i sammet. Massagebänken där han just fått sin "förbehandling" av starka vana händer som masserade honom från topp till tå.

Rummet som doftade av massageoljans citrusdoft. Han bad alltid om den för den var lik hans rakvatten. Hans hustru skulle inte lägga märke till den detaljen. Inte heller skulle hon tycka att hans rödrosiga kinder och glada leende var märkliga. Han hade ju varit ute på sin vanliga springrunda. Endorfinerna lekte tafatt i han kropp. Sak samma tyckte han som gillade att hålla saker för sig själv. Undanhålla hustrun små, små ting eller stora som den här. Just det kittlade honom och det var just det som gjorde att han stod ut i äktenskapet.

Där i rummets rödrosa skimmer hade det legat förutom doften av citrus lust, förlustelse, längtan efter mer än bara händer som knådade och tog sig in längre än han trott varit möjligt. Detta var inte alls som förspelet med hustrun där han först måste bjuda ut henne på en trerätters med bubbel och chokladfondant före som ett slags märkligt förspel. De flörtade och deras skobeklädda fötter lekte med varandra under det linneduksklädda bordet. Det var så hon gick igång. Han kände just ingenting. Kanske att en inre kylig vind blåste igenom honom och lämnade hans själ tom och kroppen stum. 

Sedan skulle massagen övergå i älskog. Han skulle lägras och belägras. Älskas och bli sedd. Han skulle själv lägra och bara tanken på det som hade hänt efter joggingturen till massagen - inte uppe i skogens motionsspår nära deras hem - utan till den lilla oansenliga lokalen som innehöll så mycket mer kärlek och delaktighet, få och ge tillbaka. Inte det mekaniska samlivet som drogs i långbänk efter taxifärder, trerätters, alkohol som flödade och gjorde all så mycket svårare.

Hur han till sist tillfredsställde henne när han själv tappat lusten redan när han klädde sig i sina clownkläder. Förvisso kostym och fluga men känslan var alltid att människor runtomkring dem pekade finger och fnissade i mjugg. Hela tiden kände han så. Från det att han nyduschad, påklädd satte sig i taxin. När taxiföraren frågade hur det var med dem denna afton och han hörde undertonen i frågan.

"Du är en pajas vet du det? Klart du vet!"

Hela hans kropp som spändes och han hade svårt att sitta still. Helst hade han velat kliva ur bilen och bara gått rakt ut i mökret, rakt ut i ett ingenstans. Där skulle det finnas mer substans trots att det ekade av ingenting. Inne i taxin gick det knappt att andas. Allt som andades därinne var dold  förljugenhet. I just den stunden kände han sig utklädd, avslöjad som den clown han var. Leende på utsidan. Gråtande inuti.

Han tog sig igenom färden, restaurangens hånfulla mottagande, middagen med alltför många rätter, det mousserande vinets för många bublor. Skor mot skor, hennes leenden, hennes simmiga ögon. Sedan en ny taxi hem till det tysta underdåniga huset, hem till kärlekslöshetens säng med mekaniska rörelser. Hur hon vände bort ansiktet för att inte bli kysst. Det stora föraktet som han kände från henne eller om det var för honom själv växte som en elefant i det mörka sovrummet. Sängen som tveksamt gungade under deras tyngd. Sedan hans snabba sorti efter hennes njutningsfyllda suck av tillfredställelse.

Ut ur sovrummet, rummet som hånfullt skrattade. Hur det ropade att han inte var man nog åt sin hustru. Att han aldrig varit det. Han sköljde av sig skammen när han skrubbade huden röd. Han avslutade duschen med isande kalla vattenstrålar och kände hur all smuts, självföraktet rann av honom. Det kändes som att han just blivit hörd och sedd av Gud, Jesus, någon högre makt där ovan eller inuti honom. Nu var han fri tills nästa gång. Han upplevde en ren eufori.

10:37 det var just det klockslaget då han berättat för henne, hennes älskade man, som alltid var henne trogen. Varit trogen. De som varit en mot världen. De som var varandras bästa vänner. Hon kunde inte sluta tänka på klockslaget. Hur hans läppar öppnats och de äckliga orden gled ur hans mun. ett efter ett. Hur han var en av dem i morgontidningens svarta rubriker: "Sexköpare avslöjade".  

Hon hade satt sig på sängen. Inte brytt sig om att knyta igen badrocken som glipade och visade hennes ena bröst, det som var kvar efter operationen av bröstcancern 10 år tidigare. Det som tog hennes bröst och lämnade henne frusen inuti. Hur skulle hon någonsin kunna duga åt sin man nu? Nu när hon var stympad. Det tog tid innan hon lät honom komma henne nära igen. I hennes tankar malde det om och om igen. 10:37

10:37
10:37
10:37
10:37
Tio fucking trettiosju! 
10:37
10:37
10:37
10:37

Hennes toffel till man hade alltså gått till en prostituerad när han varit ute på sina morgonrunder i joggingspåret. Hur kunde han? Han?! Hennes man clownen? Den där lille fjanten som var en decimeter kortare än henne. Han den fattige studenten som hon blivit blixtförälskad i och gett så mycket. För vad?! Det vackra stora huset de bodde i. Tre våningar högt med många rum, men ingen barnkammare för hon hade aldrig lyckats behålla de små frön han sådde i henne. Alltid dessa missfall... Det kunde inte bero på henne. Det måste ha varit honom det varit fel på. Utredningen visade dock något helt annat; att det var hon som var defekt. Hon?! Där satt hon på deras stora dubbelsäng som kändes som ett gungande hav nu. Hon kände sig illamående och svetten hade brutit fram. Hon sprang till badrummet och hann nätt och jämnt fram till toalettstolen där hon kräktes ur sig alla drömmar, all sin tillit, all sin kärlek. Till honom den man som hon inte längre kände sedan 10:37

När hon kom ut ur badrummet igen satt han på sängen den sorgliga skugga till äkta man han varit. Inget var äkta med honom längre. Han var bara en sådan sorglig figur. Hon klädde sig i sin mjuka byxdress och svepte om sig den mjuka koftan av kashmir. Hon var redo att höra sanningen. Hon ville veta allt. Inte bara hur det gått till utan också varför. Var det hennes fel? Att hon aldrig kunnat bli gravid under deras år tillsammans. Hon sköt iväg fråga efter fråga, den ena vassare än den andra.

Han kunde inte parera de giftiga pilarna som sköts mot honom. Han grät på riktigt nu. Hulkande som ett barn. Han fick inte ur sig det viktigaste och kanske var det lika bra. Då skulle han nog bli utkastad från sitt hem, deras liv och utesluten ur Rotary där han etablerat sig rätt väl med hjälp av sin hustru givetvis. Det var hon som var förmögen och öppnade dörrar för honom. 

Jo, men han älskade henne ändå, trots sina besök till "källaren" som hans snedsteg nu börjat kallas. Han älskade henne fortfarande. Ville hon, kunde hon förlåta honom? 

Det var någonting han inte fick fram, inte fick över sina läppar. Något som skavde inom honom. Hennes bombardemang av frågor, anklagelser, skrik och tårar, uppflammande hat och förakt gjorde det omöjligt att berätta helt och fullt ut. Sin innersta hemlighet. Han lät det vara. Istället blidkade han henne med en resa till Italien, till Venedig dit de åkt på smekmånad för så många år sedan. Hon tycktes stilla sig och tårar glittrade i hennes ögon. Nu av hopp. Kanske de inte behövde bryta upp sitt äktenskap? Hon kune bättra sig - han kunde och skulle bättra sig.

- Då skiljer vi oss inte, slog hon fast. Det kändes som om fängelsehålan öppnade sina stora käftar och sög in honom i äktenskapet igen. Inte ens nu ville hon skiljas... Kunde han berätta? Skulle han våga? Lättnaden i hela hennes uppenbarelse, färgen i hennes ansikte som nu antagit en mer friskare färg och inte det lakansvita nyss men han kunde inte få orden över sina läppar - de ord som skulle vara spiken i kistan för deras äktenskap, deras liv tillsammans.  

Långsamt gick han ut ur sovrummet och tog trapporna ner och flydde in i biblioteket. Hans hustru skulle vila och han skulle dricka sin vanliga eftermiddagsdrink, whiskey. Medan han sippade på den rökiga bärnstensfärgade drycken tänkte han på Antonio, hans starka händer. Hur de masserade hans kropp och verkligen ville ta i honom. Inte bara för pengarna, det var han övertygad om. Han gav alltid lite extra. Kontanter förstås. Arrangemanget hade pågått ett halvår och det var de lyckligaste och mest tillfredställande månader han haft på flera år. Manliga älskare vimlade det inte av i denna upphöjda värld. Inte för honom i alla fall. Clownen i deras krets. Han som alltid skrattade på utsidan och grät inuti.

Det viktiga han hade behövt berätta för sin hustru och som inte hade gått - det fick falla i glömska. Antonio var borta ur hans liv nu, ett offer, ett objekt bland många andra som det hade stått om i morgonblaskan... Han skulle erkänna sina snedsteg,  de i "källaren" och betala sina böter och hoppas att saken därmed skulle försvinna. I deras kretsar kunde man betala sig ur vad som helst. Dock kunde man inte berätta sanningen för någon fastän man försökte. Rika människor har en tendens att lägga dövörat till, sätta på sig fasaden utåt. 

Även efter klockan 10:37