du förvred mitt hjärta
rakt över ditt knä,
med din penna, ditt bläck.
du tog mig ner
till dina vägar
och sedan tog du mig
direkt tillbaka hit igen.
men det var inte här
som jag ville vara!
jag ville stanna
där hoppet är modigt
och dagarna är magra.
ty mig till det vi ser klart,
som håller oss på mattan.
om det du säger
nu har blivit sant,
varför inte lämna mig
och dig, här och nu.
flyga hem, tigga hem,
klappa ihop.
knyt dina egna kladdiga skor,
låtsas att det är din dröm,
men lämna och glöm mig.