Ulven stryker över heden
finner ingen vila där
när han skymtades förleden
sprang han när jag kom för när

Ulvens oro finns i kroppen
alltid är han förberedd
för de riktigt långa loppen
hinner aldrig vara rädd

Ulven finner inte friden
söka sig ett eget bo
kanske ska han väl med tiden
slå sig ner och finna ro

Ulven påminner om livet
i min egen karaktär
ingenting och allt är givet

jag hans namn
med stolthet bär