Vi brukade hångla utomhus
på ett skamligt sätt
för att du ville det.
Det är något av
mitt bästa minne av dig.
Vissa saker förlorades,
andra saker vanns.
Jag brukade aldrig sova
när du rasade mot mig
och jag har lärt mig mer
av all den ensamheten
som kom i efterdyningarna
än de svärmar av böcker
som sedan dess
har blivit vän med mig.
Jag brukade bli förkyld
och inte kunna stå emot te,
saltvatten eller din inbjudan
och då särskilt orden:
"Du är välkommen
att komma, gå och återvända
precis som du vill.
Jag kommer att vänta."
Jag för min del väntar på
att förlora vissa saker igen.