Upp, upp
vi vill alltid upp.
Men idag stannade jag kvar.
Här på jorden.
Barfota vandrade jag genom trädgården.
Blickade inåt.
Blickade bakåt.
Jorden under mina fötter, gräset, blommor, fjärilar, örtgård och trollsländor.
Och jag var där.
Som ett naturligt kosmisk inslag.
Det var menat. Från början.
Jag träffade en kvinna och hennes lilla hund.
Hon berättade om sitt liv och sina barn.
Om hur hon jobbade jämt och barnen hade var sin nyckel runt halsen.
De hade maten på bordet och lite till men ingen förälder hemma.