Mina älskarinnor
gör mig inte lycklig.
De gräver djupa gropar
för mina ögon
och de rödblommande runorna
under dem skrivs ned
och lämnas sedan otolkade.
Deras järn skärper sina järn,
hugger mig med sin egg
och krossar allt i mig.
Mina händer vrider sig torra
allteftersom mina älskarinnor
leder mig till öknen.
Jag försvinner
för att spana in
de kommande höjderna,
att jag där måtte finna tillflykt.
Jag är lämnad i skräck.
Jag är kvar i mig själv,
på botten av en ande.
Mina älskarinnor förblir ihåliga
innan de fylls upp igen.