Hon förde kaffekoppen mot läpparna och sög i sig en munfull. Värmen spred sig ner i matstrupen. Ett leende letade sig fram när hon mindes gången då han spillt kaffe över sig. Då när hon trodde att han hade självdistans och en inneboende trygghet, då när hon trodde att han var en sån person som inte brydde sig. En sån där person som man kunde skratta åt, utan att det orsakade någon skada. Små episoder kunde fortfarande spelas upp för hennes inre, även om flesta minnena låg djupt inbäddade och väl sorterade i hennes undermedvetna. Där stod de paketerade och staplade i prydliga högar, uppmärkta med varningstext.; "FRAGILE- handle with care". Innan minnena övergick från varsamma smekningar till hårdhänt och turbulent bultande reste hon sig och ställde ner kaffekoppen i diskmaskinen. Hon slog ett öga i spegeln och rättade till några lockar som slitit sig från flätan. Hon var fortfarande sommarfräscht brun i hyn och fräknarna trängdes på näsa och kinder. Många var uppgifterna som väntade och hon packade ihop omläggningsmaterial och provtagningsutrustning samtidigt som hon småpratade med kollegorna. Augusti var på intågande bestämt gick stegen mot bilen som skulle ta henne mot veckans första patient.