Andas.
Måla noter av luft på osynliga blad.
Bind kransar av vete och midnattsbad.
Virvla tromber av döva toner i sensommarnatt.
Mellan bergen det ekar av höga skratt.

Glöd.
Hud mot hud i eldens sken.
Elden smeker skuldran len.
Viska löften under månens leende.
Skogen lyssnar till oss seende.

Skölj.
Regnet renar och lockar till liv.
Över mossa och rötter vi tar stora kliv.
Kurar så stilla under en klippavsats.
Människa liten finner sin plats.

Så.
Ett frö i jorden spirar stilla upp.
Växer mot himlen under moderns lupp.
Och mossan värmer stenen i sin famn.
Vätten vilar på skogsfruns arm.

Åter till etern vi alla skall fara.
Men nu för en stund ska vi bara vara.
Så håll mig nära när världen rasar.
Låt mig inte finna det jag fasar.