Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till minne av stormen och översvämningarna i Central- och Östeuropa 2010.


Yolanda


tyst spolade regnet ner på den sista askan.
tyst spelade ljuset ner på hennes fransar.
hon log och vred sig, hon log och vred sig.
stämningsfullt, men otäckt, att se tillbaka
på det som en gång var så vackert.
o, hennes tjocka hår lyste rött, vitt och blått.
det flyter och spelar så naturligt magiskt.
sedan alla vuxna och alla barn som skriker:
varför måste du verkligen drömma?
du skulle inte ha gjort det här
om du hade vetat vad du gjorde!
guldfisken i skålen låg upp och ned
och uppblåst till ytan.
nu var det fullt i himlen
och slätterna blektes vita
av kadaver och skelett.
regnet föll tungt nere på slättens högar.
olika arter och rörelser grupperade sig
enligt deras tidigare övertygelser.
det enda sättet
varpå de någonsin kom tillsammans
var inte i kärlek utan i skamlig sorg.
det är inte så här jag skulle vilja
att det hela skulle gå ihop.
det är inte den här typen av tankar
jag skulle vilja behålla.
men du, yolanda, med dig får vi landa
och uppleva meningen även med detta.
o, dam, blicka uppåt i tiden!
o, dam, blicka uppåt i kärlek!
och du borde ha oss alla,
o, du borde få oss att aldrig falla.




Fri vers (Modernistisk dikt) av Koloristen VIP
Läst 41 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-08-18 06:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen VIP