Jag vet att jag är
ensam i det här.
Att jag behöver
gråta ifred. När ingen
hör, då pustar jag ut.
Att bröstkorgen höjer
och sänker sig efter kallsupen.

Men havet är aldrig ensamt.
Havet har folk som
seglar på det.
Som glor ut över horisonten och
som simmar runt som endorfiner.

Havet är aldrig ensamt.
Det håller en alltid sällskap.
Håller en i handen.
Ligger på stranden
och känner mig
fjärran öster.
Allt jag vill är
att tillhöra ett
fastland,
inte känna mig
som en öde ö.

Men ingen drunknar skrikande.
Alla i känslohavet
Sträcker inte ut
en hand
Ingen drunknar i hat.
Alla drunknar i tankar
och kärlek.
Och det är mycket djupare än så.

"Hepati Aaaah 
Sympati Oooh
Apati   ..."

Jag kastar bara
macka med stenar
på ytan.
Jag bottnar inte
här.

Jag bara ville
doppa tårna i nåt
som susar
och låter som
vågorna.

Jag ville bara lägga
mig på stranden, minnas oss barfota.

Slå ett hjärtslag för klipporna

Jag kom bara
för vyn.
Och minnet att du också
doppat dig här.

Som att det är vår heliga plats.

Havet håller oss i handen.

Havet ligger under en filt.

Havet äter också "take away"

Havet får också deja vu 

Havet saknar också din hud 

Havet har också smekt ditt hår 

Havet har också känt på din vindkraft

Havet har också haft dig i sin säng 

Flytande 

Svävande 

Och 

Våt 

Till botten av djupt vatten 

och stjärnhimlen