Mina händer

mer fräkniga nu av solen

de är precis som dina händer

var

jag älskade att se på dina händer

hur de vant lagade maten

hur du strök dina fräkniga händer

över det småblommiga förklädet

ditt förkläde som du nästan alltid bar

förutom när det var finmiddag eller lite festligare

som de gånger vi mamma, pappa, lillebror

var på besök med den obligatoriska prinsesstårtan

och lilla vodkaflaskan från systembolaget

båda köptes samma dag

först till konditoriet för det låg närmast

och sedan till telefonkiosken

var det detsamma fadern ville ha

alltid samma svar - ja, vodkan såklart

de där samtalen var en ritual

det vankades av farmors goda älgköttgryta

som puttrade i långkok på den gamla

men fullt fungerande spisen

köttet som delats upp i jaktlaget

där farfar och farbror ingick

men inte pappa, aldrig pappa

fastän han hade ett gevär hemma

i sin garderob

kanske han bara ville äta av köttet

inte skjuta de mäktigt stora älgarna

han sa i alla fall aldrig något om det

lät sig bara väl smaka

av långkoket, potatisen, tillbehören

farmors händer som lade upp maten till alla

i tur och ordning, själv stod hon och åt

vid diskbänken, nära till diskbaljan

men vid tårtan satt hon med 

hennes så vackra bleka fräkniga händer

som skar upp bitar av prinsesstårtan

till var och en och så min bror och jag

som alltid bråkade om rosen av rosa marsipan

lugn, lugn sa de vuxna och delade den millimeterrättvist

den var det godaste på tårtan

kanske extra god för att det var farmor som lade upp dem

hennes fräkniga flinka händer

de bor i mina

det vet jag

jag var längre än hon

ljusare men fräknarna delade vi

delar vi ännu

jag tittar ner på mina händer

räknar fräknar

omöjligt

så drar en doft förbi

farmors lypsyl hon alltid använde

kanske är hon också här

försöker räkna de otaliga fräknarna

som vi gjorde då

i solen, i värmen

min farmor och jag