Vi pratar inte om farmor. Hon visar sig i korta anekdoter lagomt till kaffet, ibland viskas hon fram över halvtomma vinglas, eller reflekteras i det där ansiktsuttrycket min pappa får när de lappländska vidderna öppnar upp. Jag visste bättre än att fråga.

Farmor älskade att dansa. Farmor var slagfärdig. Farmor trodde på magi. Farmor tog taxilicens och sedan hans efternamn. Han som sågade ner hennes äppelträd en dag av ren svartsjuka. Farmor på Beckomberga. Farmor i sin säng med ytlig andning och fotot av sina barn tryckt nära sin kropp. Det var nog ett rop på hjälp som gick överstyr, sa min pappa en gång.