den tidiga nedgående solen
lyser upp varje min partikel
och förorenar min andedräkt.
fönstret är så smutsigt.
en glasdimma vilar över solen
så allt jag kan komma på
är den bleka orangea glasyren.
jag håller upp min högerarm
just framför fönstret.
så lite fångar ljuset
varje mitt hårstrå, rynka, ärr
och det lyser
genom mina fingertoppar
som en utsliten Super 8-film
lyser rött, rosa och gult.
det kommer snart
och en svart måne
kommer att försöka
att sätta eld på mig.
men jag låter den bara
antända mina mörkblåa ådror
under min månvita hud.