Mäktig är den porösa jorden,
den bittra sältans katarakt
som ger trädet rotad stadga
att bära sin kronas prakt.

Det rister i marken av rötter
som vindlar och slingrar fram;
de brister, förgrenas oändligt
ut från en väldig stam.

Mäktig är den granna skogen,
den bränns och huggs ihjäl.
Plånad ut till ett öde fält
bevaras det mesta likväl.

De slitande rötterna domnar
och förkislas för evig tid.
Allt som har levat gör avtryck
som minner om dödens frid.