Du är skönheten
av livet som går oss förbi,
tyngden av dess bortgång.
Det sätt varpå
vi inte kan ta bort
blicken från dig,
våra kroppar från dig.
Du krossar oss
tills vi skiner i din sol.
Du ringer oss i vinden
och sköljer över oss i regnet.
Du bjuder in oss
dit vi inte kan gå
till att lägga oss i sängar,
till att hålla i kroppar,
som inte är våra egna.
Du skrattar bara när vi suckar
åt en sådan gud.
Du spolar, vi dränerar.
Du hånar oss och säger:
"Jag är här och du är inte alls."