Vilka besvikelser.
Du gjorde mig så glad
att nästan t o m solen
blev en besvikelse
efter veckor av regn.
Regn som ansluter
blir matrisen vi rör oss i.
Fragment av oss
rinner ihop som vin
för att skapa poesi
eller åtminstone glädje.
Glädje.
Vilket stort ord.
Vilken liten känsla.
Hur uppriktig verkligheten är.
Hur vi misstror det.
Hur vi skrämmer oss själva
för att känna det.
Hur vi ser upp till himlen
och förundras.
Gud sände oss hit
från det himmelska
till denna ensamhet.
Treenigheten på besök,
för att känna vår uppriktighet,
att känna våra ärr,
våran glädje,
våra fragment,
våra steg,
som dagligen
rinner ut i sanden.
Sedan gör de en stjärna
utav dessa små fragment.