Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sonett - För förutsägelsen



Vi faller alla genom drömda drömmar
i trädets trygga, trötta släktskapsgrenar
att stumna strax mot stormomslutna stenar
och formas fort i fordomsstrida strömmar.

Vi håller hårdsint hingstens tomma tömmar,
så snart vi över ödefälten skenar
vår lyckta flykt igenom grenar genar
att saktas ner i spindelspunna sömmar.

Men menlöst, mest, mot mötet kuvad kämpar;
när spinner spindelnät sitt eget välvt
och undrar inte längre var, men vem?

Det dör ett vilt i varje väv vi dämpar
och varje väg vi skilt från skälet självt
ska leda ledsamt genom hämmat hem.



















Bunden vers (Sonett) av anathema
Läst 46 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2022-09-17 00:28



Bookmark and Share


  Katinka VIP
Ditt språk är oerhört vackert. Det lyser en ensamhet mellan raderna som jag finner sällsam och finstämd.
2022-09-18
  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema