Utemöblerna,
de står där
i ur och skur.

Nu ska de in,
hösten närmar sig.

Men jag tog ju nyss ut dom.
Vad hände i mellanakten.

Mellan ut och in?

Krig
klimatkollaps
energikollaps
ekonomikollaps
valhysteri
politisk härdsmälta.

Men skogen,
fjällen,
och solnedgångarna
har varit desamma.

Jag har andats in myrens tunga steg,
andats ut fjällens branter och låtit solnedgångarna
över älven färga mitt inre.

Det jag alltid gjort i mellanakten,
mellan ut och in.

Nu ska möblerna in,
hösten närmar sig.

Men oro sprider sig,
i mig,
på djupet.
Vad händer nu,
mellan in och ut?

Det förstås.

Kriget blir värre,
klimatet sämre,
ekonomin havererar,
valet är över och
politiken blir högerextrem.

Men skogen och fjällen finns kvar,
ännu.
Hoppas blir det snörikt.
Jag får kanske andas in fluffiga snöflingor
och andas ut uppförsbackarna i skidspåret.

Sen skall möblerna ut igen,
ännu en sommar närmar sig,
fortfarande kan jag nog leva och andas.

Men den mörka oron kommer inte att ge vika,
den växer.
Den skymmer min framtidshorisont.

Och möblerna blir gråare och tyngre
för varje ut och in
och varje in och ut.