Han hade blivit pappa tre gånger
innan jag dök upp. Det skulle få räcka.
Han tyckte inte om att jag också
nu råkade finnas och behöva mat.
Han hade fullt sjå med att försörja fem,
med en lastbil och sitt humör.

Mamma fick ta hjälp med skötseln av mig,
av min storasyster, när pappa råkade vara
i samma rum.

För att inte reta upp honom med min existens.

Jag förstår ännu inte denna dag hur hon gjorde
för att bli befruktad, när han var emot
blotta tanken. Det har blivit mitt livs
mysterium hur hon gjorde det. Hur
hon gjorde mig.

Nej, där fanns ingen annan och när tiden gick
så visade det sig att hans känslor mjuknade upp
och jag har ett fotografi sparat där jag är runt tre
gissar jag och han lyfter upp mig i sin famn
och riktigt pöser över av glädje och stolthet.

Har jag missuppfattat hela grejen ! VILLE han
ha mig ? Är det jag nyss försökte berätta
nånting jag själv har hittat på ? Varför skulle
jag i så fall göra det ? Kan nån tala om det
för mig.

Att min storasyster fick ta ett stort ansvar
för mig är klart som korvspad och jag tyckte
om det. Jag älskade henne. Det var lätt.
Antagligen mycket lättare än att älska
mamma. Jag har ingen självklar och "ren"
känsla av nån kärlek gentemot mamma.
Jag har nog lidit av det tänker jag.

Men det här skulle ju handla om pappa
eller rättare sagt om mina tankar om vem
han var. Det är så lätt att fastna i kvinnors
garn. Jag förstår folk som är rädda för
spindlar. Det är mammorna....

Efter att jag lärt mig gå och prata började
pappa vilja ha med mig i lastbilen. Jag kan
inte ha varit äldre än 3,5 - 4 år. Det är ju
förskräckligt tidigt. Men jag minns att
jag stod på flaket och ruckade på mjölk-
stånkor utan att vara mycket längre
än stånkan själv. Dessutom vägde en sån
bjässe säkert 25 kg. Jag vet inte. Jag gissar.
Och kan inte fatta hur han nändes och hur jag
orkade.

Längre upp i åldrarna minns jag att jag följde med
till byggarbetsplatser där man sprängt sten och
lämnat kvar den ytterst spännande sprängtråden
i olika färger. Dessa trådar användes med fördel
till att linda vackra mönster av på cykelekrarna.

På morgonrasten vankades kaffe i thermos till
pappa och hemmagjord choklad till mig OCH
stekta äggmackor på Skogaholms eller Lundius
färska limpa.

Så här kan jag ju hålla på rätt länge känner jag.

Men det var ju inte det jag hade velat beskriva...

Äsch !

Jag älskade den fan !

Det får räcka. Vem han var spelar ju ingen roll.
Han var tillräckligt bra. Och jag vet han gillade mig.

Det räcker. Det räcker jävligt långt.

Att han blev närapå 93 säger väl en del. Med åtta
höftledsoperationer bakom sig. Och hans sjuka
kommentar om dem:

"Det var bra operationer. De blev bra varje gång".

Det är humor det !