Månen är insvept i en slöja av moln
Ett trolskt sken bryter fram genom molnen
En mörk kväll, ett trolskt månsken
Det blir nästan spöklikt
Eller magiskt
Tystnaden och skuggorna
Ljummen luft och kyliga små vindar emellanåt

Jag sluter ögonen
Drömmer mig bort
Önskar och längtar

Känslan av armar som läggs runt mig
En kind emot min
En varm kropp som trycks mot min

En längtan
Om trygghet
Om närhet

En önskan om att inte vara ensam
Likt ugglan på en gren
Den som hoar så ensligt
I månens trolska sken

I tankarna känns allt så verkligt
Där finns allt och lite mer
Värmen jag för ett ögonblick kände
Känslan av någon mer

När jag sakta öppnar ögonen
Är skuggorna allt jag ser