Vattnet ett skrynkligt papper, oskrivet –
frånlandsvind – vågorna vallfärdar mot horisonten
och regnet faller rakt igenom huden – rakt igenom dina armar.

Havet stämmer sina instrument
som inför en föreställning utan åskådare;
avskilt – havets rörelser är
dina rörelser – vad kom du hit för att finna?

Du här vid mig – gemena, enkla – strandsatta
– och vinden närmar oss varandra…

Havets dämpade muller – som klang ur en djup grotta
– två månader eller tjugo år försenat – en
föränderlighetens bevarare

I havsgravarna härskar fiskarna i sjunkna städer
och havet bara vågor – vågor på vågor
och en flock måsar – tio, tolv – skriar ut över havet

men vem på land – förutom du – skall lyssna
när havet ligger still, färdigmöblerat
– och vem plöjde havet?