Ungdomen ges bort till de
som inte vet vad de ska göra med den
och minnena av den får ärvas av de gamla
som inte längre förmår att göra
det som de inte visste att de borde gjort när de var unga.

Men man får ändå hoppas
att de gamla ska kunna förlåta sin ungdom för alla misstag
och att de unga inte ska se ålderdomen som ett misstag i sig
och att soluppgången är lika vacker
när man är fyra som när man är åttiofyra,

och att man kan vara samma människa
först ung och sedan gammal
i ett och samma liv
och att man kan förstå
att både ungdom och ålderdom
är trådar i livets draperi.