dörrar behöver inte
öppnas
vitt och brett
och för alla.

alla behöver inte veta
namnet på lilla hjärtat
som går förbi
deras ögon.

vik ut armarna som vingar
och dina ben som fenor.
släpp ut ett hett litet
andetag.

fyll det lilla utrymmet
mellan kupade händer.
det lilla utrymmet
i ett kupat hjärta.

viskande tänder du lågan
i dina alltid hemliga ögon.
din alldeles så någonsin
flämtande, mjuka gnista.

vad de kommer att se
kommer de inte att veta
något om.
de ser blott en avtagande vy.

de tittar på varelselinjen
som blir tunnare och tunnare
och för dem försvinnandes
allt längre bort.

men för oss initierade
allt tydligare och tydligare
i sin majestätiska
uppgång.