Evigheten i motljus
I
jag ska bära dig
till bergen
till bergen de blå
där drömmarna bor
II
där uppe kan vi
vara säkra
en stund
det finns
en liten sjö där
en magisk sjö
högt uppe
på det blå berget
med det
klaraste vatten
det sägs
att den som hittar dit
och dricker av vattnet
får livet och hälsan
tillbaka
jag hoppas
få se den där
vackra glimten
av liv åter tändas
i dina ögon
III
vi strävar uppåt
längs den
slingrande vägen
mellan berget
och avgrunden
jag hör ditt hjärta slå
allt ivrigare
vägen flödar av ljus
träden
är oktobervackra
klädda i fallande
höstlöv
sprakande av färger
gult och rött lyser
som stilla flammor
i trädens kronor
det är som om
hösten ger klarhet
i alla gåtorna
jag vågar se livet
för vad det är
tänka de svåraste
tankarna
tillåta tårarna
blänka stumma
i höstsolens glitter
IV
luften är tunnare nu
så nära himmelen
att vi kan nudda molnen
med våra ögonbryn
det är en fantastiskt
vy
solens vackraste
strålar träffar
det blå berget
blir till ett regn
av ljus som sköljer
över oss
det ger mig ny kraft
fastän mina armar
har domnat
du tycks inte väga
någonting längre
sjukdomen har tärt
på dig så länge
du är så väldigt liten
som ett litet barn
men vi har hopp nu
det finns räddning
ingenting har varit
förgäves
och jag minns hur du
ständigt bar mig
i din famn
när jag var
liten grabb
bara en tvärhand hög
jag kan fortfarande
förnimma värmen
och tryggheten
den finns kvar
inlagrad i min lekamen
V
kanske är sjön och
det blå berget en myt
en hägring
en illusion
men det ger hopp
och förtröstan
jag ska bära dig
tills vi finner den
vackra stranden
vid blå bergets sjö
det sägs att sanden där
lyser som guld
där ska jag lägga dig
ned
och du ska få dricka
det livgivande vattnet
VI
vi ska sitta där
i stillhet
se ljuset från
andra sidan sjön
vänta på tystnaden
omfamna den
och vi ska minnas
det som fanns förut
innan allt försvann
för oss
och vi ska blunda
bara blunda
tills allt blir vackert igen
Peter G 20221017