Då vemodet kryper fram
Mörkret får övertaget
Kylan tränger sig på

Det är den tiden på året
Jag sätter på mig stickade sockor
Kokar the
Och kryper upp i soffhörnet med en filt

Ser ut genom fönstret
Och känner att årstiden nu speglar
Mitt inre
Det jag känner

Det känns som om den omfamnar mig
Välkomnar mig till sin skara
Vi som blommat men vissnat
Vi som tappat gnistan
Vi som behöver den här tiden för att vila
Så att vi åter kan växa och blomma på nytt