Det här är inte min plats
för att gråta
och det här är heller inte
sidan där ljuset syns.
Men det var mina stövlar,
mina regnstövlar,
som hindrade mig
från att gå under
staden.
Under vatten och luft.
Att se, lukta och röra
under staden,
under jorden.
Vatten fyller de ihåliga
parkeringsplatserna
i garagen.
Vatten matar
det krullande ogräset
bredvid betonghusen.
Från och under
den vita sanden,
trottoaren.
Dumpa staden från din syn
och fyll ditt hjärta med det.
Smutsiga floder
nedanför marken
för tårar.
Luktar oönskat
från trötta sinnen.
Sparar dem under staden
där bara de gråtande
bryr sig om att gå.