hade jag fått leva i kärleken
skulle jag inte skriva om den
skulle sluppit att besatt söka efter metaforer
som för att försöka droga bort den

det är alltid på hösten
som jag förälskar mig
lika plötsligt som en kallsup
men november kommer tidigt i år
hänger redan på låset, så hasta
dumma lilla hjärta

jag ställer fram ett andrum till dig
om du behöver vila efter resan
men jag lämnar bröstkorgen olåst
så du kan härja bäst du vill
jag låter dig fatta
dina dåliga beslut
sådär som man gör när man hoppas
att någon skall lära sig
du lär dig aldrig
det har jag lärt mig

du får mig att hoppas
att någon ska vässa sina stråkar mot min handled
för att kunna stämma sig efter mig
att någons stämma
skall säga mitt namn
som en konvulsion genom hela mig
att han sätter rubiner i min ring
och att det är till min ryggrad
han lovar hela sig

så skynda nu, lilla hjärta
gör vad du skall
låt mig snida hans piedestal
med tårar, blod och guldbeslag
låt mig skriva den där dikten
om tystnaden han lämnat
som ett klädesplagg som glömts kvar
efter en natt - att vårda eller ångra
det är bråttom om vi skall hinna dit
november står för dörren
skynda, lilla hjärta
låt mig skriva den där dikten
om du nu är så illa tvungen.