nu vet du det.
att lämna dig medan du är kvar
i din vackra, men förljugna värld
gör för dig liten skillnad
tills du bryter benen
för att ta dig hem själv
och återta de gåvor du redan gett.

det finns inga gränser
för vad dina händer är villiga till
i att tömma åt andra,
att fylla på andra med andra
än du.
med handläggningen till handa
gödes dock återverkningar
vid det här laget.
du borde veta det.

gränserna för dig själv
siktar du från de där gåvorna.
visas endast, bindes endast in.
ett brutet ord, vid det här laget.
du borde veta att
du ger ditt ord genom att leva,
genom att andas tunt eller djupt,
genom att röra baksidan
av någon annans hand
med din egen hands baksida.

dessa saker
upplevs inte alltid som rättvisa.
du visste inte
att livet var en storm
med vassa tänder.
men vid det här laget
tycker du nog att det är så.

i den osynliga horisont du fruktar
tränger den likgiltiga världen fram
mot dina drömmar.
blicka sedan upp till vida himlen
som skall leverera
och som väntar på
vad du vill.