”Skriet ekar över vidderna,
en våldsam orkan,
drar långsamt bort

Vinden mojnar,
en lätt bris,
i ett stilla regn

Sköljer över hennes ansikte,
gömmer stora tårar

Rinner ner för smutsiga kinder,
över solkiga kläder

Ner över utsvulten mage,
trötta fötter i trasiga skor

Skriet på hjälp ekar fortfarande,
dovt långt där borta

Ingen ser – ingen hör,
en ensam flickas bön om nåd,
hennes innersta önskan om kärlek”