”Vem minns barnen,
de som jag aldrig fick
Minns deras skratt

En sorgesam förlust,
dansar varligt förbi

Vem minns honom,
mannen jag aldrig kysst
Hungrande läppar – ett minne vagt

En realistisk fantasi,
spelar minnet ett spratt

Vem minns livet,
det som jag aldrig levt
I glädjefylld gemenskap

Minns min dröm,
svår att få fatt

Vem minns mig,
den andra kvinnan
En lustfylld väntan

Jag minns – Du minns,
men vem minns oss”