Min älskade hjärtevän

För oss är våra levda dagar tillsammans nu och för alltid passé, vad som återstår är allenast våra minnen och vår glänsande framtid tillsammans.

När mina dagar känns jobbiga och någonting mig tynger, låter jag ögonlocken falna och ger själen möjlighet att finna ro, om så bara för en liten, liten stund. Vad jag framför mig ser är de minnen vi under våra levda dagar tillsammans skapat och drömmar vi båda haft. Det kan för en utomstående själ verka oförståeligt vad jag menar, men vi båda vet att vi båda vet vad jag menar.

Med mina ögonlock slutna ser jag oss tillsammans den där allra första gången för nu många år sedan, den där gången våra blickar för första gången möttes och dina ögon glänste klarare än en vattenspegel och du utstrålade värme varmare än glöd. Det fanns redan då flera komplimanger att skänka dig än det finns sandkorn på bottnen av alla världens hav och sjöar tillsammans. Det sägs att en bild skänker mer än tusen ord, men så lite som en skymt av dig min tusensköna kan inte ens med enbart vänliga ord under en livstid ge en sanningsenlig beskrivning av min uppfattning om dig. När minnet mitt sviker för mig mina tankar mig till de drömmar vi haft och delat med varandra. Bekymmersamt nog har jag svårt att välja bland minnet av drömmarna. Som vid varje tillfälle minnet sviker mig tänker jag på drömmen om när vi sågs för första gången, våra blickar möttes för första gången och dina ögon glänste klarare än en vattenspegel och du utstrålade värme varmare än glöd.

Jag önskar att vi snart för alltid är tillsammans. Jag lever för dig.

Din älskande, Hjärtevän

PS: Du är inte bara mitt minne och min dröm, du är min verklighet dag som natt. Vi båda vet att vi båda vet vad jag menar.

(C) Joakim Wadstedt, 2016.