Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

UTBRUTNA STYCKEN

 

             

 

              I

              Det här är inte jag
              det här är inte mitt liv. 

 

              II

              Jag har inget slut
              att utgå från.

 

              III

              En efter en
              öppnas mina luckor.  

              

              IV

              Det är en ständig väntan
              på något
              som aldrig kan inträffa.

              V

              Nu måste jag väl ändå brista snart.

 

              VI

              Någon gång 
              kommer jag att förlåta mig själv.
                                    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                              

 

 



 

 

 

 

 




Fri vers av till E
Läst 206 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2022-12-03 00:07



Bookmark and Share


  Ulf Carlsson VIP
"Människosonen" öppnar luckorna i den spekulativa teologins adventskalender men känner inte igen sig själv och sitt budskap.
2022-12-07

  Peter G VIP
det finns en känsla av lugn i orden här, samtidigt som man förstår att det är precis tvärtom, men känslorna känns behärskade och varje strof blir mer ett konstaterande, som att textjaget står bredvid och betraktar kanske för att undgå att allt briserar. det är en stark läsupplevelse som berör och sista strofen känns ändå på nåt sätt befriande och hoppfull.

Mycket bra!
2022-12-06

  Anya VIP
Vilken stark text. Tänker på sorg när jag läser. Faller särskilt för:
"Jag har inget slut
att utgå från"

Nää, precis så är det. Känns igen även om jag får känslan av att diktarjaget har erfarenheter jag inte besitter.


2022-12-06

  Kajan VIP
Tänker främlingskap, inför sitt eget jag; eller den man blivit, rotlös. Och bakom luckorna finns inget nytt användbart, medan tiden går. Det är verkligen en bild av en tyst, stor och stum smärta . Kan instämma med tidigare kommentarer; förlåtelsen kan bli ett avslut, och en början. En märklig text, egensinnig och mot strömmen
2022-12-03

  Lehva VIP
På bristningsgränsen. Och det kanske måste vara så. Ibland faller vi och det finns ingen botten. Tror vi. Men det gör det. Och där finns det en möjlighet till vila och förlåtelse. Din text berör. Mina luckor har också varit öppna. Bokmärker.
2022-12-03

  Emanuel Sigridsson VIP
Här sammanfattas delvis en människas förhållningssätt till det liv som är för handen. Vad göra? Förlåta sig själv, för livet tar sina skär, är en bra avslutande idé. Den strofen binder så samman strof två. Vid försoningen, finns ett avslut att utgå ifrån.
2022-12-03

  Sparvögat VIP
Att vandra i mörkret~sökandet
efter förlåtelsens ljus~vackra
är ordens vemodiga toner…
2022-12-03

    jordhand
"har inget slut / att utgå från" - oerhört träffande, fantastiskt koncist och vackert välformulerat, likaså "en efter en / öppnas mina luckor"
2022-12-03
  > Nästa text
< Föregående

till E
till E