Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Marginalanteckning: Rösten brister för att bevaras.


Fragment: Ekon, tomrum och väntan

Så försvann också vi.


Hur
kommer
vi åter?


Det här
är
inte
jag.


Inte jag.


Det här
är
inte mitt
liv.


Inte mitt liv.


Jag har
inget slut
att utgå
från.


Inget slut.


En efter
en — luckor —
öppnas.


Öppnas.


Mot intet.


Till
intet.


Till
ingenting.


Till det som
aldrig kommer.


Ständig
väntan
på något —
på något —
som aldrig
kan inträffa.


Och ändå
hör jag röster
som liknar min egen.


Det är vi.


Vi väntar.


Vi öppnar samma tomrum.


Vi faller mot samma intet.


Och vi måste väl
till sist
brista.


Brista.


Som en vägg
som inte står.


Som inte står.


Någon gång
kommer vi,
kommer jag,
att förlåta oss själva.


Att förlåta mig själv.


Men inte idag.


Inte än.


Fri vers av till E
Läst 362 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2022-12-03 00:07



Bookmark and Share

  Ulf Carlsson VIP
"Människosonen" öppnar luckorna i den spekulativa teologins adventskalender men känner inte igen sig själv och sitt budskap.
2022-12-07

  Peter G
det finns en känsla av lugn i orden här, samtidigt som man förstår att det är precis tvärtom, men känslorna känns behärskade och varje strof blir mer ett konstaterande, som att textjaget står bredvid och betraktar kanske för att undgå att allt briserar. det är en stark läsupplevelse som berör och sista strofen känns ändå på nåt sätt befriande och hoppfull.

Mycket bra!
2022-12-06

  Annamaya VIP
Vilken stark text. Tänker på sorg när jag läser. Faller särskilt för:
"Jag har inget slut
att utgå från"

Nää, precis så är det. Känns igen även om jag får känslan av att diktarjaget har erfarenheter jag inte besitter.


2022-12-06

  Kajan VIP
Tänker främlingskap, inför sitt eget jag; eller den man blivit, rotlös. Och bakom luckorna finns inget nytt användbart, medan tiden går. Det är verkligen en bild av en tyst, stor och stum smärta . Kan instämma med tidigare kommentarer; förlåtelsen kan bli ett avslut, och en början. En märklig text, egensinnig och mot strömmen
2022-12-03

  Lehva VIP
På bristningsgränsen. Och det kanske måste vara så. Ibland faller vi och det finns ingen botten. Tror vi. Men det gör det. Och där finns det en möjlighet till vila och förlåtelse. Din text berör. Mina luckor har också varit öppna. Bokmärker.
2022-12-03

  Emanuel Sigridsson VIP
Här sammanfattas delvis en människas förhållningssätt till det liv som är för handen. Vad göra? Förlåta sig själv, för livet tar sina skär, är en bra avslutande idé. Den strofen binder så samman strof två. Vid försoningen, finns ett avslut att utgå ifrån.
2022-12-03

  Sparvögat VIP
Att vandra i mörkret~sökandet
efter förlåtelsens ljus~vackra
är ordens vemodiga toner…
2022-12-03

    jordhand
"har inget slut / att utgå från" - oerhört träffande, fantastiskt koncist och vackert välformulerat, likaså "en efter en / öppnas mina luckor"
2022-12-03
  > Nästa text
< Föregående

till E
till E