Det var döden som flåsade oss i nacken
som fick oss att i skräck stirra med tomma ögon på de kalla fakta som slog sönder tryggheten och rev ner skyddande nät och blottade den skräckinjagande verklighetens gräsliga
avskyvärda
ansikte

Det var maktlösheten som rev och slet i oss
insikten att inget fanns att göra

kvar fanns bara att förlita sig på läkare som med oroliga ögon såg
på oss
i en trasig familj
som i panik klamrar sig fast vid varje medlem i hopp om trygghet

Drabbade fanns inget annat att göra
än att se på kampen där liv mötte död
utan att kunna hjälpa till
se på när sjukdom rev och slet i familjens yngsta
se hur sjukdom stal hår
kraft vilja ork

Bara kunna be om att få ta över
Ta-mig-istället-böner

Tänka :
Nu dör all oskuld
allt vackert vissnar ruttnar
ingen godhet finns kvar
Detta kan inte vara rättvisa


\"Dör du nu så dör allt som är oskuld med dig dör du så dör
jag med dig för jag kan nog inte med att förlora dig\"


en liten syster som inte kan skyddas
mot en verklighet som visade sig alltför tidigt
som visade sig vara alltför grym för att kunna förstå

Så vi blundar
för att slippa se skräcken och hans vitöga
vi klamrar oss hårt vid varandra för att låna varandras styrka
och vi hoppas
att döden ska vika undan
passera förbi och lämna oss som han fann oss
bara lite mer skakade
bara lite mer rörda

bara lite räddare