Tiden vår är borta
sedan länge,
men vi gillar läget.
Så vi räknar dess löv,
dess kärvar,
dess staplar,
bundna i garn.
Den gamla tillblivelsen,
formad i detalj,
band sin vikt
tillsammans med oss.
Alldeles för tung
för någon av oss nu
att plocka upp
och bära med oss.
Nu går vi vidare -
i en annan dimension.