I gårdagskvällens djupa mörker

såg jag inte vargen

men hörde dess dova morrande


var det en varning till mig 

att akta mig för skuggorna

att akta sig för mig


jag är inte att lita på nu

inte till hundra procent

kanske inte ens tio


jag går och går och jag går

vart vet jag inte

bort bara bort


kanske till den högsta bron

kanske till det brantaste av berg

kanske till tågrälsens försoning


en dag eller en natt

jag vet

finns jag ändå inte mer


jag försöker leva

jag trevar mig fram

i detta livets labyrint


under tiden skriver jag

blottlägger mörkret

för att göra plats för ljuset