Någon sa: “Hon måste verkligen                                        ha bränt dig
som en brännmanet”

 

Om hon ändå visste                                                        vilken smärta hon orsakat
Vilken ruin                                                                            hon lämnat vid stranden
Om hon ändå visste                                                        vilken styrka hon byggt
Vilket luftslott hon animerat
Om hon ändå visste                                                        vilken känslostorm
hon fött ...
Vilken kärlek hon döpt                                                     efter sitt hårsvall...
Som ett fyr-värkeri vid kusten


Då skulle hon förstå vilket kraftpaket
Hon är
Då skulle hon förstå vilket original
Hon är
Då skulle hon förstå vilket bländverk
Hon är

 

Då skulle hon förstå                                                              att alla känslor
är som atomer i luften                                                        och hon är ett grundämne                                                  jag vill forska vidare om
Om hon, om hon nu låg
i mina armars protoner
På en filt vid horisonten
och stirrade bortom tid och rum
Att hon är en hägring i min öken
Hon är ett smyckeskrin                                                         av värdefulla minnen
Men hon vet inte hur jag                                                  alltid sett på stenar
Hur kvarts, granit,                                                             gnejs hur jag alltid
tindrar med ögonen i det vackra
formade av sol, vind och vatten.

Hur jag håller mitt halsband
i handflatan och väger det ...
så där grundläggande.

Hon vet inte hur jag ser                                                        på livet just nu
Så annorlunda ...

Hon vet inte om                                                                      att jag alltid älskat
livets klorofyll
och att hon är våren i sig
Blommorna växer i hennes ögon
och jag vissnar                                                                       vid min egen ekvator


Det var ju i hennes                                              omtumlande
Jumbojet
jag reste jorden runt
och du det där du har i hjärtat
det är ingen handgranat
Det är en atombomb