Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vacuum - väntan

 

 

 

Så stilla allting plötsligt blev,

ett vacuum i en ständig storm.

Jag sitter ner och väntar stum

på att beröras eller dö.

 

Jag håller lusten i min hand

och vänder på den som en sten.

Försöker höra hur den ljöd

då den var själva livets frö.

  

Försöker känna vikten, värdet,

värmen i det vackert vilda.

Så flyger den en sista gång

och lämnar ringar på en sjö.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Bunden vers av OmE
Läst 126 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2022-12-29 22:45



Bookmark and Share


  Ninananonia VIP
Vackert väger du orden. Jag tycker om ditt vacuum.
2022-12-30

  Månfare VIP
slutklämmen satt riktigt bra!
2022-12-30

  jba VIP
Gillar inledningen - "så stilla allting plötsligt blev"
2022-12-29
  > Nästa text
< Föregående

OmE
OmE