“Det susar i säven” - det bultar i hjärtat.
Det känns i mitt krypin, rör sig
som en kameleont.
Och alla talar om att vi måste tala
om “elefanten i rummet” och jag tänker
på alla nära och kära
som har givit mig mitt språk.

Min farfar som alltid kom med
ett bibliotek under armen och farmor
som brukade läsa “Den lilla
flickan med svavelstickorna.”

Ibland är poeten en eremit
Folkskygg idyll i svart mössa en bad hair day
och kärlek en utopi
Jag tror att lågan brinner där inne
och slocknar ibland.
Jag tror att poeten är en eremit
som inte alltid trivs i rampljuset
Bara vill låta orden leva sina liv i förorten
och åka t-bana precis som alla andra
till en älskling längs röda linjen.

Så syrerikt mot någons flämtande
läppar vill jag kännas ...
när jag tar en konstpaus

innan jag fortsätter ...

att hänföra dig

med mitt livsverk

Ibland är poeten en eremit
Skygg i svart mössa en bad hair day
Ibland mår poeten toppen
Ibland mår poeten skit

Ibland svär hon högt för sig själv
Ibland nynnar hon
på lyriska rader inombords
Ibland vill hon bara ligga i sängen,
gräva ner sig under täcket en söndag
Jag skulle ljuga om det inte var så

Jag skulle ljuga om poesi
inte är ambivert

Ibland känns allt meningslöst.                                      Ibland känns allt om ett kall.                                        Ibland är orden skygga,                                                  bland har dem en bad hair day.                                  Ibland känner sig poeten coolast i världen.              Ibland känner hon sig som att                                          hon sjunger acapella för tomma läktare