Som havet breder ut sig
så oändligt stort känns
dagarna som skiljer oss åt

Det finns dagar då vi vandrar
där och du springer lekfullt
ifrån mig som en prick längs
strandremsan

Ensam går jag stilla bland
snäckor och bärnsten
tången slingrar sig på mitt
ena ben

Borta är du!

Jag blir rädd och skriker
högt mellan vinden piskar
slår mot mig hänsynslöst

Avvisad av dig!

När jag stod och skrek
på dig tittade du
förstrött mot mitt håll...

Du hade inte hört mig

havet ökade i styrka
mina skrik ekade
förtvivlat

ännu en gång
hade du gått
där ifrån.