Jag behöver bjuda på varje ord,
varmt tryckta mellan fuktiga veck
i min hjärna.
Jag behöver spilla blod
- men på vilket sätt?
Jo, i brutenhet, ljus och roterande -
och var som helst.
Håll inte dina nät under mig!
Jag måste landa
på vilken betong som helst
under mig
och sedan skratta bort det.
Lämna mitt blod som batik i huden.
Som röda kritstreck i trottoaren.
Som klar olja och smutsigt vatten.
Att bryta alla ben
antingen innan jag slog i eller efter.
Att komma fram ogjort.
Att komma fram öppet.
Trådar av alla dessa röda sömmar
som följer mig.