Det rädslades för djävulskapet fordom.
Allt farligt blev en skör eufemism.
Blasfemisk är vår tids sekularism,
när till och med Gud Fader är en svordom.

Förr fanns förståelsen och ordrespekten.
Det känsliga skrevs om med noa-ord.
Ovärdiga känns dagens toa-ord
med unkna dunster ifrån wc-fläkten.

Men skit i poesin är väl skit samma?
Att svärja är en allemannarätt!
Nu vill vi fria djävlarna anamma

utan försköningarnas etikett.
Jag tänker på min pappa och min mamma.
De kunde skilja mellan fel och rätt.