Jag minns att vindrutan förmörkades av det stora djuret
Ena benet träffades av kofångaren
Vi stod stilla länge under stjärnhimlens evighet
Tacksamma för det liv som nyss var självklart

Så ligger jag stilla i sängen och minns
att för dig blev det bara en kort frist
innan nästa attack från döden
som blev så mycket större och starkare

I skogens stora tystnad
i mörker och kyla
under stjärnors svaga ljus
ligger du och älgen på var sin plats
och väntar förgäves på det liv
som alldeles nyss var självklart