Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fandangofången



Än en natt i Rubacava
som ur fyren får kontur,
nedan månens balaklava
tornar käglans stenfigur,
än i månblå hamnstadsnätter
blossas vita cigaretter
under benvit armatur.

Vaken än, men motvindsduren
söver nedan min balkong
och ur svartvitsklaviaturen
ekar dödsdemonens sång,
skämda själar dansar schottis
runt oranga guden Glottis
genom osalig salong.

Än en natt i mitt casino
invid dödas rödvinsglas
mot sin vinning Maximino
slår sin sinnesro i kras,
nära nattens nästannätter
rullar kulor i rouletter
att besegra varje as.

Men jag vandrar bortom gamman
och champagnens kabaret
till den lögn som för oss samman
kring intingens skelettpoet,
svarta ögon, lila basker,
mässar där som många masker
trängs på poesicaféet.

I sin siluett min fångbest
göms i denna massas mitt,
aggregerad tagg av ångest
världsutstängd att skära fritt,
och jag måste ut ur salen,
måste ut, men måste galen
vandra hamnens dimrum vitt.

Fången i min gångs fandango
som vill dansa ut, men dör
invid minnets mun av mango
växer liljor nedanför,
och i fyren, yra år
vacklar facklan tills jag går.





















Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 107 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2023-01-23 19:31



Bookmark and Share


  Katinka VIP
Så fint. Jag har precis börjat dansa Sevillianas som är en variant av flamenco. Känns igen i sista stycket. Tack.
2023-01-27
  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP