Vårens syster höstregnar, det regnar till morgonen
staden vaknar i regnbågens färg
lövens sorg reciterar våra hjärtans dikter
de rostiga löven har gatornas kläder

Vi är varandras hus
Vi är varandras ljus
Hösten är alltid en resa någonstans
där tiden skriver ödet

Våret sårade syster i tårar
när blommor växer humle glädje på väggarna
på avstånd lockar den bron förbipasserande
men finns det någon gud för män
fråga din hemstad för oss

Vi är varandras hus
Vi är varandras ljus
Hösten är alltid en resa någonstans
där tiden skriver ödet