Ropet ljuder inom en
det ekar runt runt
i gömda och drömda
skrymslen
runt runt runt

som en vaknande blåst
i detsamma lindrande och uppeggande

som en vaknande blåst
är ropet ännu inte urvrålet och kraset av okben
så mycket som begynnelsen till mantelrörelse

Ljuset skall vi se!
Ljus skall vi se!
ska det utbrista

om bara ödet ställt det annorlunda
om tingens ordning varit oss gunstig
hade ljuset
varit gyllene solsken
det hade varit lyktan i den becksvarta tunneln
eller fyren
som förjagade mörkret i stormens onda natt

Ropet hade skallat av lungors fulla kraft
att inget ska hindra ditt ögas ljus
från att nå sin himmel!
Inget!

Men ljuset vi ville se
kom att bli mynningsflammor
mynningsflammor
av kommenderad eld

i stål och blod

står jag här gevär i hand
och en dödsfiende
har jag på kornet

i stål och blod

är det järnet i blod
snarare än järnet i stålet
som viskar hemligheter
medan jag siktar
trycker in avtryckaren
skjuter
träffar fienden
och med ens
faller ner död
blod rinner
tillspillogivet förött och tragiskt rött
blod rinner
och
fortsätter
viska
hemligheter
framviskar
en ny dag

en




Ny dag

jag

står med gevär i hand
en fiende
har jag på kornet