De flesta ord passerar
i den strida strömmen
Jag vill varken
vara passagerare
eller åskådare

Det är sömnen dvalan
de inåtvända tankarna
som tar plats
Gubbelgrubbel
som bara förtätar dimman

Men vissa ord kan lystras
”Vill du ha en kopp kaffe?”
”Sätt dig här en stund hos oss”
Ordlös gemenskap

Vi tittar ut genom fönstret
Konstaterar att regnet upphört
Det blir ljusare mot horisonten
Kaffet smakar gott

Livet är inte svårare än så